description

Hackspettarna är en av Sveriges mest karaktäristiska fåglar, med sitt säregna utseende och ljudliga trummande. Dialektalnamnet Vedagock betyder ”trägök” (ved = trä och gock = gök), men det kan också tolkas som ”trädödare (gock = dö; jmf ”När han ropa ’bu!’ trodd ja att ja höll på å gock å!”). På vissa platser blandas dialektalnamn på spillkråka och hackspett, där de båda ibland kallas antingen för vedagock eller torrfuruvedagock (trägöken som sitter på torrfuran), men vanligast är att torrfuruvedagock är namnet på spillkråkan och vedagock för hackspetten. Förutom i Piteå då, som jämt ska vara eljest, för där kallas hackspetten för torrfuruvedagock och spillkråkan för spjutsiss. Men dom är ju som dom vart.

Rolig kuriosa om vedagocken är att den kan trycka i sig fröna från uppemot tre tusen kottar på en vintersäsong. På sommaren äter den mest larver och insekter medan den vintertid bygger en kottsmedja där den kilar fast kottar och pillar lös fröna. En tallkotte innehåller ca 25 frön, så baserat på SMHI:s kalendariska definition av vad som är vinter (december-februari) blir det ca tjugofemtusen frön i månaden, eller 833 frön per dag.

En annan intressant grej är att hanen företrädesvis ruvar äggen på natten, så honan kan få vara ute och svira.

-------------
Alla tavlor i den här serien har ett dubbelsidigt tryck, där information om varje fågel finns på tavlornas baksida. De är dessutom tryckta på återvunnet papper med hög arkivbeständighet, vilket både är bra för miljön och passar sig för tavellister eller annan ramlös hängning.


Tryckinformation